I veckan sa det ”pioooong” och tennisrackets strängar brast i sjätte gamet. På börsen hördes inget ”piooong” men den femte januari blev värderingarna för hårt spända och luften gick börsen. Vi fick skynda oss att ta hem vinsterna i bolag med höga värderingar. De som kör ”buy and hold” eller har en värdestrategi struntar i detta och ser tiden an. Men vi andra fick bråttom, det var ju inga små vinster det handlar om. För min del är omallokeringen någolunda färdig. Jag började faktiskt med omallokeringen redan i höstas. Jag tog då även positioner i ädelmetaller som i nedgången varit en bra hedge på en inflationsorolig börs. Vinsthemtagningarna innebar att jag blev plötsligt likvid inför rapportperioden. Efterhand fyller jag på i värdebolag, industri, råvaror, hälsovård, finans, energi…Är det en hygglig direktavkastning är det också bra. Jag gillar att leta efter rapportvinnare som har ”price powering” och som kan hantera den nya makroekonomiska miljön med räntor och inflation. Innehaven i ädelmetaller/stenar är nu en brahedge. Under januari har det blivit tydligt att utlandsportföljen flera gånger stängt på plus samtidigt som Sverigeportföljen har nedgång. Förra året steg svenska börsen med 34% och t ex den tyska 13%. Med tanke på förra årets hybris i Sverige är det helt logiskt att nedgången blir större här. Jag har varnat för detta innan. Nu är både aktieportföljer och tennisrackrack omsträngade. Vilka bollar som än må komma är lag redo. Jag gillar läget och anpassar min strategi efter förutsättningarna. I grunden finns allitid en stabil pyramidbas med rimliga värderingar. På pyramidtoppen är jag redo att anpassa strategin; begå nya misstag, lära mig massor, och ibland vinna gamen.