Plan B i Krkonoše – en skiddag i Harrachov

Plan B i Krkonoše – en skiddag i Harrachov

Ibland blir inte resor riktigt som man planerat – men det kan bli bra ändå.

Min plan var egentligen skidåkning i Rokytnice nad Jizerou, men när jag kom fram visade det sig att anläggningen hade stängt för säsongen över natten. Lite snopet – men lösningen låg nära till hands.

Bara drygt tjugo minuter bort ligger Harrachov, så det fick bli plan B.

En morgon som började i regn

När jag vaknade på morgonen regnade och snöade det kraftigt. Inte direkt den start man hoppas på när man planerat en dag i skidbacken. Prognosen lovade dock uppehåll runt åttatiden, så jag tog bilen ändå.

När jag kom fram hade vädret vänt. Under natten hade det dessutom fallit lite nysnö, vilket gav ett tunt lager ovanpå den preparerade pisten.

Eftersom det är lågsäsong kunde jag parkera nästan direkt vid liften i centrum. Linbanan Lanová dráha Harrachov – Čertova Hora tog mig upp genom skogen och redan på första åket märktes en av de stora fördelarna med att resa utanför högsäsong – nästan inga köer alls.

Långa åk och gott om plats

Backarna i Harrachov är inte Europas största, men de är långa och sammanhängande, vilket gör att man får ett bra flyt i åkningen.

Från toppen av Čertova Hora går flera nedfarter hela vägen ner mot dalen. När liftköerna dessutom är obefintliga blir rytmen enkel:

åk – lift – åk – lift.

Plötsligt har man gjort betydligt fler åk än man brukar på en dag.

Jag växlade mellan den långa blå nedfarten på baksidan och några brantare partier, inklusive en svart nedfart där skylten tydligt deklarerar:

“Experts only – 65 % lutning”.

Den typen av skyltar är alltid lite inspirerande.

Vårsnö på eftermiddagen

Under morgonen var snön fast med lite nysnö ovanpå. Framåt lunch övergick det till klassisk vårsnö – mjukare och lite tyngre men fortfarande riktigt rolig att åka på.

Efter några intensiva timmar började benen säga ifrån och jag rundade av dagen med lunch och lite lugnare tempo.

En historisk granne

En speciell detalj i Harrachov är att liften går precis bredvid den enorma skiflygbacken Čerťák Ski Flying Hill.

När man sitter i liften ser man hopptornet resa sig över skogen och den breda landningsbacken som löper ner mot dalen. Det är ett ganska spektakulärt bygge och en påminnelse om att Harrachov länge var en av världens klassiska arenor för skiflygning.

Ibland blir plan B bäst

Dagens lilla lärdom blev egentligen ganska enkel.

Rokytnice stängde – men Harrachov levererade en riktigt fin skiddag.

Ibland visar det sig att plan B kan vara minst lika bra som plan A.

Lite som i investeringar egentligen. Man gör en plan, marknaden tar en annan riktning och man tvingas tänka om. Och ibland visar det sig att den alternativa vägen faktiskt blir bättre än den man först hade tänkt sig.

Den här gången gällde det bara skidåkning – men principen är densamma.

Nästa stopp i veckan blir troligen Spindleruv Mlyn.

Vi får se om plan A håller då.

Intryck från Kungsbergets alpina anläggning

Jag har tillbringat fyra dagar på Kungsbergets alpina anläggning. Bra alpin skidåkning med bara två timmars bilresa från Stockholm.

Jag bodde i en liten toppmodern lägenhet precis vid Kungs8:an, Sveriges sydligaste åttastolslift, som effektivt tar upp åkarna till toppen. Alla 14 liftarna var öppna när jag var där och några köer upplevde jag inte. Jag var där vecka 10 efter sportlovsveckorna, så det kan vara en förklaring på att jag slapp köandet.

Med 26 nedfarter upplevde jag inte heller att det var trångt i backarna. Det var gott om snö och jag noterade att det finns ett väl utbyggt snökanonsystem som försörjer backarna med snö. Här finns långa åk i både brant och flackt. Här finns även puckelpist och två snöparker med hopp.

Slalomklubben verkar vara väldigt aktiv. Under mina fyra dagar anordnades det tävlingar varje dag för olika åldersgrupper. Tävlingarna ägde rum i en särskild tävlingsbacke så det störde inte oss vanliga åkare, men det var kul att stanna och titta ibland. På klubbstugan blir man påmind om att det är OS-mästarinnan Sara Hectors hemmaklubb.

Den längsta backen är 1700 meter lång och fallhöjden är 200 meter. Toppen lär ligga 308 meter över havet.

Det finns pizzeria, hamburger – och bufférestaurang i anläggningen samt en lounge med lite lättare mat. Jag gillar att äta lunch i backen och på så sätt dela upp åkandet i två halvor. På kvällarna åt jag i lägenheten och jobbade med mina investeringar, så kvällslivet i anläggningen upplevde jag inte.

Sammantaget blev jag överraskad av att det finns en sådan fin alpin anläggning nära Stockholm. Ibland är det skönt att slippa köra bil i 7 till 16 timmar. För dagsåkning och upp till 3-4 dagar är det ett utmärkt val, skall jag vara iväg fler dagar kan det vara värt att köra bil i tio timmar för att komma till en större skidort.