Personligt

När strategin möter verkligheten – en uppdatering

Per G OhlinLämna en kommentar

När strategin möter verkligheten – en uppdatering

Under många år har jag tillämpat en enkel och framgångsrik strategi baserad på momentum och trendföljning. Den har tjänat mig väl, och jag har ofta beskrivit den som både robust och svårslagen i en svensk kontext.

Men strategi på papper och verklighet över tid är inte alltid samma sak.

En ny fas i livet

Sedan jag flyttade utomlands har förutsättningarna förändrats. Jag har påbörjat uttag från både privat och allmän pension, vilket innebär att portföljen inte längre enbart handlar om tillväxt – utan även om stabilitet, kassaflöde och enkelhet.

Det har tvingat fram justeringar.

Den viktigaste förändringen

Tidigare arbetade jag aktivt med att skörda vinnare för att hålla en jämn allokering i portföljen. Det var en central del av disciplinen.

Idag gör jag tvärtom.

Jag låter vinnarna löpa.

Det är kanske den enskilt största förändringen i mitt sätt att investera. Mindre aktivitet, färre beslut – men också en större acceptans för att låta marknaden göra jobbet.

Det som inte har förändrats

Trots justeringarna är grunden densamma.

Momentumstrategin är fortfarande kärnan. Ett innehav måste fortsatt visa styrka för att kvalificera sig till laguppställningen. Jag jagar inte fallande knivar och försöker inte vara smartare än trenden.

Allokeringen mellan kassa och aktier styrs fortsatt disciplinerat:

Innehav som faller under MA200 betraktas som negativa trender Dessa avyttras eller ges en lägre vikt i portföljen Kapitalet flyttas istället till starkare alternativ eller kassa

Disciplinen finns kvar – men tillämpas med något mindre precision än tidigare.

Mindre perfektion – mer verklighet

Tidigare var strategin mer “ren”. Nästan mekanisk.

Idag är den mer anpassad till verkligheten:

färre omallokeringar större tolerans för variation mer fokus på helhet än exakta nivåer

Det är inte nödvändigtvis en förbättring i teoretisk mening – men det är en förbättring för mig.

Strategin då och nu

Min ursprungliga strategibeskrivning finns fortfarande kvar på hemsidan.

Den speglar den mest framgångsrika metod jag har använt, och jag anser fortfarande att den är mycket effektiv – särskilt i en svensk kontext.

Samtidigt är det viktigt att vara tydlig: den beskriver inte fullt ut hur jag agerar idag.

Strategin har utvecklats, och det är bakgrunden till det här inlägget.

Sammanfattning

Min investeringsstrategi har inte bytts ut – den har utvecklats.

Från:

strikt omallokering hög aktivitet fokus på optimering

Till:

låta vinnare löpa lägre aktivitet fokus på enkelhet och livssituation

Det är kanske inte en strategi som maximerar varje procent.

Men det är en strategi som fungerar – i verkligheten.

Plan B i Krkonoše – en skiddag i Harrachov

Per G Ohlin2 kommentarer

Plan B i Krkonoše – en skiddag i Harrachov

Ibland blir inte resor riktigt som man planerat – men det kan bli bra ändå.

Min plan var egentligen skidåkning i Rokytnice nad Jizerou, men när jag kom fram visade det sig att anläggningen hade stängt för säsongen över natten. Lite snopet – men lösningen låg nära till hands.

Bara drygt tjugo minuter bort ligger Harrachov, så det fick bli plan B.

En morgon som började i regn

När jag vaknade på morgonen regnade och snöade det kraftigt. Inte direkt den start man hoppas på när man planerat en dag i skidbacken. Prognosen lovade dock uppehåll runt åttatiden, så jag tog bilen ändå.

När jag kom fram hade vädret vänt. Under natten hade det dessutom fallit lite nysnö, vilket gav ett tunt lager ovanpå den preparerade pisten.

Eftersom det är lågsäsong kunde jag parkera nästan direkt vid liften i centrum. Linbanan Lanová dráha Harrachov – Čertova Hora tog mig upp genom skogen och redan på första åket märktes en av de stora fördelarna med att resa utanför högsäsong – nästan inga köer alls.

Långa åk och gott om plats

Backarna i Harrachov är inte Europas största, men de är långa och sammanhängande, vilket gör att man får ett bra flyt i åkningen.

Från toppen av Čertova Hora går flera nedfarter hela vägen ner mot dalen. När liftköerna dessutom är obefintliga blir rytmen enkel:

åk – lift – åk – lift.

Plötsligt har man gjort betydligt fler åk än man brukar på en dag.

Jag växlade mellan den långa blå nedfarten på baksidan och några brantare partier, inklusive en svart nedfart där skylten tydligt deklarerar:

“Experts only – 65 % lutning”.

Den typen av skyltar är alltid lite inspirerande.

Vårsnö på eftermiddagen

Under morgonen var snön fast med lite nysnö ovanpå. Framåt lunch övergick det till klassisk vårsnö – mjukare och lite tyngre men fortfarande riktigt rolig att åka på.

Efter några intensiva timmar började benen säga ifrån och jag rundade av dagen med lunch och lite lugnare tempo.

En historisk granne

En speciell detalj i Harrachov är att liften går precis bredvid den enorma skiflygbacken Čerťák Ski Flying Hill.

När man sitter i liften ser man hopptornet resa sig över skogen och den breda landningsbacken som löper ner mot dalen. Det är ett ganska spektakulärt bygge och en påminnelse om att Harrachov länge var en av världens klassiska arenor för skiflygning.

Ibland blir plan B bäst

Dagens lilla lärdom blev egentligen ganska enkel.

Rokytnice stängde – men Harrachov levererade en riktigt fin skiddag.

Ibland visar det sig att plan B kan vara minst lika bra som plan A.

Lite som i investeringar egentligen. Man gör en plan, marknaden tar en annan riktning och man tvingas tänka om. Och ibland visar det sig att den alternativa vägen faktiskt blir bättre än den man först hade tänkt sig.

Den här gången gällde det bara skidåkning – men principen är densamma.

Nästa stopp i veckan blir troligen Spindleruv Mlyn.

Vi får se om plan A håller då.

När optimismen blir affärsmodell – analytiker, fondförvaltare och finansmedia

Per G Ohlin4 kommentarer

Många analytiker och fondförvaltare låter alltid optimistiska, och finansmedia växlar mellan eufori och panik. Det är inte en slump – det finns tydliga incitament bakom budskapen. Som privat investerare gäller det att förstå dessa drivkrafter och inte låta sig svepas med.

När optimismen blir affärsmodell – analytiker, fondförvaltare och finansmedia

Sedan jag själv började leva på mina investeringar har jag slagits av hur olika perspektiven är mellan en privat investerare och de som har finansvärlden som sin yrkeskarriär.

Analytikernas och fondförvaltarnas incitament

När man lyssnar på analytiker och fondförvaltare är det slående hur ofta marknaden beskrivs i positiva termer. Visst finns det varningar här och där, men grundtonen är nästan alltid optimistisk. Det är inte så konstigt – deras affär bygger på att människor köper fonder, gör affärer och håller uppe intresset för aktiemarknaden.

I praktiken fungerar rådgivningen därför också som försäljning. Optimism lockar in nya kunder, pessimism riskerar att skrämma bort dem. Därför är det sällan lönsamt för en förvaltare att stå i tv och säga: ”Det ser mörkt ut, sitt still i båten.”

Finansmedias dramaturgi

Mediernas logik är en annan, men samtidigt besläktad. Positiva rubriker om stigande börser och framgångsrika bolag skapar intresse för investeringar. Men lika ofta använder man motsatt dramaturgi: skrämselrubriker om börsras, börskrascher och ekonomiska kriser.

I grunden handlar det om klick och uppmärksamhet. Dramatik säljer – både i form av eufori och i form av panik. Det gör att nyhetsflödet pendlar mellan överdriven optimism och överdriven pessimism, och som investerare riskerar man att dras med i svängningarna.

Den oberoende investerarens utmaning

Som privat investerare gäller det därför att förhålla sig skeptisk, både till finansvärldens ”ständiga optimism” och till medias ”dramaturgiska kurvor”. Sanningen ligger ofta någonstans däremellan – och långsiktiga beslut blir sällan bättre av att man påverkas av kortsiktiga intressen.

En personlig reflektion

Jag har haft turen – och skickligheten – att kunna leva på mitt kapital tack vare lyckosamma investeringar. Min blogg är helt ideell och jag har inget behov av att sälja rådgivning eller skapa intäkter. Det gör att jag kan skriva mer oberoende än många andra röster i finansvärlden.

Samtidigt är det viktigt att påminna sig om att alla bär sina glasögon. Mitt perspektiv färgas av min frihet att skriva utan ekonomiska incitament, medan andra ser världen genom sina. Ingen är helt neutral – men vi kan vara medvetna om våra egna utgångspunkter.

Bilar från Berlin till Stockholm med finans- och tyska-poddar i bilradion

Per G OhlinLämna en kommentar

Jag är på väg från Berlin till Stockholm och efter en god nattsömn på Östersjön har jag lämnat Trelleborg och stannar till i Ödeshög för lunch. Tittar man noga på omslagsbilden ser man något jag inte tänkt på innan, det finns en hastighetsbegränsning på färjan, max 10 km. Jag vet inte ens om det är möjligt att köra fortare ombord, men jag tror inte det utdelas fortkörningsböter om det skulle inträffa.

Under bilfärden har jag lyssnat på (absolut inte tittat) SHBs markropod, Di-tv och EFN-kanalen samt hört på lite tyska poddar (för nybörjare).

De första orden jag hörde i Sverige var när jag stannade till strax innan Jönköping: -”Wie fahre ich nach Tidaholm?” Lite överraskande, men visst det var ju kul att kunna hjälpa till på rätt språk även om min tyska är mer under utveckling än bra.

Här i Ödeshög när jag lunchar tittar jag till börsen och hur portföljen ligger till. Medicinteknikbolaget Medcap toppar, förutom en bra rapport hjälper nog SEBs höjda riktkurs och köprekommendation till att lyfta aktien.

Ja, att skriva det här var en skön paus från bilkörandet, tack för att du läste. Jag hoppas jag kan återkomma ikväll med en börsdagbok. Nu rullar jag vidare 🙂