Ett ögonblicksfoto av Utlandsportföljen idag. Portföljen är ständigt under förändring. Ca 15% av portföljen består av svenska hedgefonder och kassan är på 9%. Jag har därigenom minskat exponeringen mot dollar och gjort portföljen mer motståndskraftig i bearmarketmiljö med några hedgefonder i SEK.
Strategin i Utlandsportföljen har varit lyckad i år med stora värdebolag med utdelning och/eller tillväxt. Portföljens utveckling i år är -0,89%, vilket är bättre än alla relaterade index. Dow Jones har i år gått ned -7,49% och svenska och tyska storbolagsindexen är ned -18% i år. I Utlandsportföljen har jag de senaste 14 dagarna minskat i Europa och ökat i Nordamerika. Senast i förra veckan sålde jag och tog hem vinsten i tyska VW och E.on. Jag tog istället position i de två kanadensiska energibolagen Transalta Renewables och Capital Power.
Utlandsportföljen innehåller stora bjässar som är stabila och i flertalet fall utdelande. Det är en kassamaskin som arbetar på i bakgrunden. Jag har succesivt ökat mina tyska innehav eftersom den tyska börsen inte hade samma uppgång som Sverige förra året. Det är inte omöjligt att tyska börsen tar revansch i år. När svenska börsen började rasa efter den 4 januari fungerade utlandsportföljen som en hedge, särskilt de tyska och finska innehaven höll ställningarna.
Utlandsportföljen innehåller stora bjässar som är stabila och i flertalet fall utdelande. Det är en kassamaskin som arbetar på i bakgrunden. Jag väljer denna typen av stora bolag i min utlandsportfölj eftersom det är mycket svårare att hänga med i informationsflödet på utländska börser. Troligen hade jag fått bättre avkastning totalt sett genom att bara fokusera på Sverige. Men för mig är lärandet det primära. Att få analysera dessa intressanta bolag är spännande. Det är som att ha hela världen som arbetsfält. En annan fördel som privat aktieinvesterare är att jag är geografiskt obunden, även om jag har mina tre hemmabaser i Stockholm, Ronneby och Berlin.
Aktieportföljen 