Veckan framåt (v34) – Lugn marknad möter starkare makrosignaler
Makro
Efter en vecka där den amerikanska inflationen i stort sett motsvarade förväntningarna och rapportperioden fortsatt gav stöd åt börserna flyttas fokus nästa vecka tillbaka mot centralbankerna och den framåtblickande konjunkturbilden.
I USA blir protokollet från Federal Reserves julimöte en av veckans viktigaste hållpunkter. Efter den svaga sysselsättningsrapporten och de senaste inflationssiffrorna har bilden blivit mer komplicerad för Fed. Protokollet kan därför ge ytterligare ledtrådar om hur diskussionen inom centralbanken ser ut inför höstens räntebeslut.
Även industriproduktion, bostadsdata och framför allt preliminära PMI- och regionala sentimentindikatorer blir intressanta. Frågan är om de bekräftar den motståndskraft som den amerikanska ekonomin hittills visat.
I euroområdet blir veckan mer inriktad på konjunktursignaler. Preliminära PMI-siffror blir viktiga för bilden av tillväxten, samtidigt som de slutliga inflationssiffrorna för juli ger mer information om prisutvecklingen.
På hemmaplan riktas blickarna mot Riksbanken. Någon förändring av styrräntan väntas inte när beskedet kommer på torsdag. Desto större uppmärksamhet lär riktas mot kommunikationen och eventuella signaler om hur direktionen ser på ränteutvecklingen senare under året.
Marknadsindikatorer
Trendbilden är tydligt positiv.
Samtliga 13 börsindex jag följer handlas över sina 200-dagars glidande medelvärden, i genomsnitt med 9,4 procent. Även den kortare trendbilden är stark – 12 av 13 index ligger över MA20 och samtliga över MA50.
Japan, Norge och amerikansk teknik tillhör de starkaste marknaderna. Nikkei 225 ligger hela 19,6 procent över MA200, OBX Oslo 14,1 procent och Nasdaq 100 12,5 procent. Även Stockholm befinner sig tydligt i positiv långsiktig trend, med OMXS30 7,9 procent och OMXSPI 6,2 procent över MA200.
RSI ligger i genomsnitt på 62,1. Det signalerar bra momentum, men visar samtidigt att vissa marknader börjar bli kortsiktigt ansträngda.
Riskaptiten är också fortsatt god, men knappast euforisk.
CNN Fear & Greed Index ligger på 65 – Greed, nästan oförändrat från 64 för en vecka sedan. Samtidigt ligger amerikanska VIX på låga 14,25 och europeiska VSTOXX kring 15,1. Volatilitetsmarknaden signalerar med andra ord fortfarande ett relativt lugnt börsklimat.
AAII:s investerarenkät ger en något mer försiktig bild. Andelen optimister ligger på 34,7 procent, medan 37,9 procent är negativa. Pessimisterna är därmed fortfarande fler än optimisterna och andelen negativa ligger över sitt historiska genomsnitt på 31,5 procent.
Det är en intressant kombination: marknaden uppträder lugnt och Fear & Greed visar optimism, samtidigt som privatinvesterarna ännu inte har blivit överdrivet positiva.
Även räntemarknaden förtjänar uppmärksamhet. Den amerikanska tioårsräntan ligger kring 4,70 procent, nära den övre delen av årets intervall. Det är en påminnelse om att finansieringsvillkoren fortfarande är relativt strama trots den goda riskaptiten.
Brentoljan avslutar samtidigt veckan kring 88,5 dollar per fat efter ännu en volatil vecka. Energipriserna förblir därför en faktor att hålla ögonen på, inte minst genom kopplingen till inflation och räntor.
En ny pusselbit – CESI
Jag har också börjat följa Citigroup Economic Surprise Index, CESI, som mäter hur den faktiska ekonomiska statistiken utvecklas i förhållande till marknadens förväntningar.
Här är utvecklingen just nu intressant.
Det globala indexet ligger kring +40, USA omkring +25, medan euroområdet har rusat upp mot +70. Positiva värden betyder inte nödvändigtvis att ekonomin är stark – utan att statistiken sammantaget kommer in bättre än ekonomerna räknat med.
Det gör framför allt utvecklingen i Europa värd att följa. För ett par månader sedan låg euroområdets CESI kraftigt på minus. Nu överraskar statistiken istället tydligt på uppsidan.
Nästa veckas PMI-siffror blir därför ett intressant test: kan den positiva överraskningstrenden fortsätta?
Reflektion
Bilden inför veckan är på många sätt konstruktiv – och faktiskt ganska tydligt bullish.
Den globala trendbilden är bred och stark. Volatiliteten är låg, riskaptiten god och den ekonomiska statistiken överraskar sammantaget positivt. Samtidigt finns det fortfarande en nyttig dos skepsis bland privatinvesterarna.
Det är en ganska tilltalande kombination för en trendföljare.
Samtidigt finns tydliga motvikter. Den amerikanska tioårsräntan ligger nära 4,7 procent och oljepriset är fortsatt högt. Båda kan snabbt återföra inflation och penningpolitik till centrum. Dessutom visar RSI att delar av marknaden börjar bli kortsiktigt ansträngda.
En annan risk finns fortfarande i Mellanöstern.
Marknaden tycks i allt högre grad ha vant sig vid ett stängt Hormuzsund. Brent kring 88 dollar visar att en betydande riskpremie finns kvar, men knappast någon panik. Marknaden är framåtblickande och tycks räkna med att konflikten så småningom får en lösning – eller att en större del av energiflödena successivt hittar alternativa vägar.
Det skapar samtidigt en risk i sig. Ju mer marknaden vänjer sig vid störningarna, desto större kan reaktionen bli om situationen istället eskalerar och dessa förväntningar visar sig vara för optimistiska.
Längre än så behöver jag inte gå. Att försöka förutsäga hur eller när situationen löses blir spekulation.
Vi behöver inte förutsäga vad som händer – vi behöver observera vad marknaden faktiskt gör.
Och just nu säger marknaden fortfarande bull.
Så länge trenden håller fortsätter jag därför att spela med laget som står på planen. Nästa vecka får makrostatistiken visa om den också tänker spela med.